Varför jag låter mig distraheras
Att säga att jag är lättdistraherad är en underdrift. Jag jagar allt för ofta det nya och spännande. Nu, när jag har tagit tag i filmskapandet på allvar, är jag mer mån än någonsin om att undvika alla dessa distraktioner. Under en lång period gjorde jag inte mycket annat än att skapa, eller titta på, film. Film, film, film – det var det enda som snurrade i skallen på mig. Efter många månader av detta började jag känna att mina idéer kom allt mer sällan. Från att komma på en filmidé om dagen blev det en per vecka, en per månad, en per kvartal. Kreativ soppatorsk.
Tillslut, i frustration, lät jag mig bli distraherad igen. Flugfiske blev nya flugan (håhå). Detta hade dock oförutsägbara konsekvenser. Helt plötsligt började mitt kreativa jag vakna till och idéerna började rulla in.
Variation är viktigt för kreativiteten, men hur mycket mer jag hade fått gjort om jag bara fokuserade på en sak? Så har jag tänkt länge, men nu har jag ett annat perspektiv. Att göra annat då och då är som att tanka – man står still under tiden, men det är ett måste för att fortsätta framåt.
Ut och fiska!
