Det finns finns få saker som sätter stämningen så bra som en titelsekvens. Det kan vara en film i en film, ett bildspel eller animation som framkallar de känslor som filmen eller serien kretsar kring. Titelsekvenser kombinerar mina intressen, film och design, på ett fantastiskt sätt som få andra saker gör.
Master Key är ingen film eller serie jag har planer på ska skapa – just nu i alla fall. Denna titelsekvens skapade jag som en designövning för mig själv. För mycket surfande på Art of the Title kanske? Målet var att skapa något med grejer jag redan hade, på en vecka.
Idéer
Jag får mina idéer på alla möjliga ställen – oftast när jag gör annat. Därför skapade jag en liten bok där jag snabbt kan skissa ner mina idéer när de kommer till mig. Jag utgick från mina storyboard-mallar och formaterade dem till bokformat i A6. Den lilla boken, tillsammans med en penna, följer med mig hela tiden. Bildformatet, 2:1 ”Univisium”, bestämde jag mig för tidigt. På sistone har jag sett fler och fler filmer och serier (mycket på Netflix) i just det formatet. Den enkla divisionen öppnar upp för många intressanta kompositioner med symmetri och kontrast mellan de fyra kvadranterna.
Foto
Jag ville använda mig av makrobilder för att visa detaljer som man sällan ser. Lås, som sådana, är ju varken ovanliga eller särskilt häpnadsväckande. Men när man kommer riktigt nära, och ser alla detaljer, inser man vilken ingenjörskonst som utgör våra lås.
Makrobilderna filmades med hjälp av ett Laowa 60mm ƒ/2,8 makroobjektiv. Detta, relativt billiga objektiv, är fantastiskt för denna typ av bilder. Detta tack vare förstorningsgraden på 2:1.
Hela sekvensen filmades med en Canon EOS C100. Förutom makroobjektivet nämnt ovan användes även ett 35mm T1.5 och ett Canon 24-105L ƒ/4. Det sistnämnda för närbilderna på mig mot slutet av sekvensen.
Design
Jag gjorde få styleframes utöver mina skisser. Jag lade dock ner lite extra tid på själva titeln. Jag använde samma typsnitt genom hela sekvensen. Efter lite utforskning landade jag på Gill Sans Nova. Jag var ute efter något jordat – något använt. Som ett gammalt lås. Jag testade många alternativ. Några av sökorden var mekanisk, funktionell och urverk. Gill Sans kanske inte känns som det första valet när man utgår från detta men det kändes rätt.
Typsnittet används bland annat i Londons tunnelbanor och är som engelsmännens Futura. Det geometriska typsnittet, med endast versaler, underlättade läsbarheten i de korta klippen. Det är bekant, läsbart och starkt i sina konturer. Som ett lås ska vara.
Botten nådd…
Tack för att du tog dig tid till att titta och läsa detta. Jag hoppas att snart kunna genomföra ett liknande projekt. Detta kommer självklart också att dokumenteras här på hemsidan. Håll utkik!