Jag kan inte sätta fingret på det men jag kan direkt känna igen det när jag ser det. I denna artikel vill jag dokumentera min utredning av vad som gör en bild filmisk.
Vad som är filmiskt, “cinematiskt”, har diskuterats flitigt de senaste åren. “The Film Look” har länge varit något videografer försökt åstadkomma med sina bilder. Definitionen är luddig och kan betyda olika saker för olika fotografer.
“The film look” kan betyda precis vad som står – utseendet av film. För att uppnå detta justeras den digitala bilden till att efterlikna sin analoga motsvarighet, med gryn och allt. Detta är dock ett rent tekniskt problem och, för mig, mindre intressant än den andra betydelsen.
Vad ger Hollywoodfilmer sitt utseende och hur skiljer de sig från hemmavideon? Låt mig visa vad jag menar. Jämför de två videorna nedan.
Den andra videon är filmad med en Canon 5D mk2 – kameran som startade DSLR-revolutionen 2008. Det var, ej orelaterat, det året jag först hörde talas om “the film look”. Jag vill inte vara för kritisk mot Laforet här då filmen han gjorde hade inte en promille av Specters budget, men den demonstrerar vad jag skulle kalla en videokänsla. Videokänslan är inget negativt i sig. Vi känner igen den från dokusåpor, dokumentärer och dina favoritklipp på YouTube. Däremot ser det inte ut som den silkiga bilden i Spectre och andra spelfilmer av samma kaliber.
Det är kanske precis så man bör definiera filmiskt – ”ej som på TV”.
Spectre är till stora delar inspelad på film, men det betyder inte att digitala kameror inte kan uppnå den filmiska kvaliteten. Om vi håller oss till Bond, ta till exempel Skyfall (2012) som filmades helt digitalt.
Lögner och Halvsanningar
Under åren har jag hört alla möjliga tips och tricks för att få en filmisk bild ur systemkameror och andra digitala sensorer. Få av dessa är sanna eller användbara. Jag kommer att använda mig av bilder från filmer jag upplever som filmiska som trotsar dessa knep och därmed demonstrera deras felaktighet.
Grunt skärpedjup
Detta är bland de vanligaste knepen man får höra. Att ett grunt skärpedjup skulle vara mer filmiskt än ett djupt. Denna missuppfattning uppstod säkert när man kunde börja filma med systemkameror. Plötsligt hade konsumenter tillgång till stora sensorer och utbytbar optik och det skulle man utnyttja till 100 procent. Dessutom är det lättare att dölja en mindre vacker bakgrund genom att låta den falla ur fokus.
Att motbevisa detta argument är inte svårt, men det behöver ju inte jag berätta för dig. Se om din favoritfilm och notera hur sällan ett extremt grunt skärpedjup används. Annars har jag några exempel här.
The Grand Budapest Hotel (2014), Fox Searchlight Pictures
Once Upon a Time in the West (1968), Paramount Pictures
Bildformat
Våra TV-apparater och datorskärmar har, i de flesta fall, höjd- till bredd-förhållandet 16:9, eller 1,78:1. Till exempel är “full HD” definierat som 1920 × 1080 pixlar. Så vitt jag vet är 1,78:1 ett renodlat digital bildformat. För bredbild, har man i Hollywood sedan länge använt bildformaten 1,85:1 samt 2,35:1 beroende om produktionen använde anamorfisk eller sfärisk optik. Detta har videografer försökt efterlikna genom att skära bort botten och toppen av sina bilder. Det är dock inte bara amatör- och budgetfilmer som gör detta. Gladiator (2000) är inspelad sfäriskt men är anpassad för det bredare 2,35:1-formatet som vanligtvis används för anamorfiska objektiv.
Det som oftast lyfts fram som mest filmiskt är just förhållandet 2,35:1. Detta är förmodligen för att vi har blivit så vana att se det på bioduken att vi associerar det med “riktig” film. Däremot är det absolut inte sant att andra förhållanden skulle vara mindre filmiska. Till exempel det klassiska 1,85:1 (knappt 4 % bredare jämfört med 16:9).
Saving Private Ryan (1998), Paramount Pictures.
The Shawshank Redemption (1994), Columbia Pictures.
Troligare faktorer
Å andra sidan har jag hört andra tips som jag tror har en större påverkan på hur man uppfattar bilden än tidigare exempel. Vissa tekniska, andra är snarare idéer.
Rörelseoskärpa
Standarden för filmer har sedan länge varit 24 bilder per sekund. Vanligast är att kombinera detta med en slutarvinkel på 180 grader. Detta leder till att filmen, eller sensorn, exponeras under 0,02 sekunder. All rörelse under den tiden kommer att “smetas ut” och ge en rörelseoskärpa som vi känner igen från filmerna. Igen, detta är ingen lag och det finns många filmer som avviker. En kortare exponering ger en klarare bild med mindre rörelseoskärpa. Denna skillnad är väldigt påtaglig. Jämför en sportsändning på TV som visas i 50i med en film i 24p.
Exponering
Klippning, signalvarianten – inte det som filmklipparen gör, är för mig en stor faktor i vad som ger video sitt utseende. En överexponerad bild bara skriker amatörfilm. Underexponering, däremot, förekommer ofta i filmer och ger mig inte samma känsla som överexponering. Nedan finns bilder ur filmer tillsammans med motsvarande waveforms (Rec. 709). Observera högdalarna som aldrig riktigt når 100 IRE och är sällan omättade. Det finns mycket färginformation i de ljusaste punkterna.
Mission: Impossible – Rogue Nation (2015), Paramount Pictures
Seven (1995), New Line Cinema
Skyfall (2012), Metro-Goldwyn-Mayer, Columbia Pictures
En annan, men relaterad, grej jag ser folk göra är att lyfta sina skuggor precis som “faded film”-filter i Instagram eller liknande appar. Detta gör bilden mattare genom att ljusa upp de mörkaste skuggorna. Detta skulle jag säga inte påverkar den filmiska kvaliteten så värst mycket utan är ett estetiskt beslut.
Filmisk nog?
De punkter jag har listat här är naturligtvis långt ifrån allt som kan påverka bilden och bildspråket. Jag har inte nämnt en av de viktigaste aspekterna – ljussättning. Även saker som rekvisita, garderob, atmosfär och kamerarörelser påverkar hur vi uppfattar bilden.
Jag har inte kommit fram till så mycket men jag har tagit första steget. Jag ska fortsätta min undersökning och kommer att dela med mig av det jag hittar. Har du några tips kan du väl lämna en kommentar?
Tack för att du tog dig tid till att läsa detta. Jag lämnar dig med en video från Cooke Optics om detta ämne.